Vi var cirka 45 lyssnare som funderade över ljud, musik och tystnad under den
en och en halvtimmes långa föreläsningen som Peter Bryngelsson gav oss.
Han började med den retoriska frågan, om det finns någonting, man kan
kalla absolut tyst. Han svarade själv på frågan med en berättelse om en
skräckupplevelse i ett ljudisolerat rum där det varken fanns ljud- eller ljuskällor.
I det som till synes skulle vara helt tyst, var inte tyst. Detta för att han själv
kunde höra alla ljud hans kropp alstrade som hjärtats och lungornas ljud,
ljudet av blodets rörelse i blodådrorna och till och med hårstrån som rördes
då han vred på huvudet. Givetvis var det inte den tystnaden han ville göra
oss uppmärksamma på, utan mera kring våra föreställningar om hur tyst det
skall ha varit förr i tiden, något han menade bygger på myter och okunskap.
För inte var det tyst förr i tiden när man gick med träsulor på skorna och
hästskjutsar skramla fram över kullerstensklädda gator. Eller närmare oss i tiden:
”Kommer ni ihåg hur det var att åka med en Volvo Amazon från Sundsvall till
Stockholm? När man väl kom fram, var man ju hes efter att ha försökt att
samtala genom att överrösta motorns ljud och vindens brus.”
Vi fick även tillfälle att bli bekanta med en trehalsad persisk
Sitra-Dobro Weissenborn, ett instrument som Peter spelade
svenska folkmusik, blues och Fleetwood Mac-musik på. Samtidigt
gav han oss en i lektion om skillnader på europeisk, indisk,
orientalisk/persisk musik och blues. Väldigt mycket mera hann
han behandla under denna eftermiddag
då det minsta vi upplevde var tystnad.