Bertil Oppenheimer 2025 01 14
Årets första föreläsning hölls för en så gott som fullsatt salong av Bertil Oppenheimer.
Utifrån sin bok med ovanstående titel berättade Bertil om sina judiska föräldrars och far- och morföräldrars kamp för att kunna få leva ett tryggt och fritt liv i ett land, där också judar är respekterade.
Bertil Oppenheimer är svensk och lever även med judiska traditioner. Han räknar sig inte som religiös, men bär alltid sin Davidsstjärna på sig och känner sig hemma såväl i den svenska som i den judiska miljön.
I år är det 250 år sedan den förste juden, David Isac, kom till Sverige och det finns idag ca 20 000 – 25 000 judar i Sverige. Under kriget dödades ingefär 6 miljoner judar, innefattande även romer, Jehovas vittnen och människor som ansågs vara annorlunda på ett för oss oförstående sätt. Den 27 januari är den internationella minnesdagen för Förintelsens offer, vilken baseras på dagen då fångarna i koncentrationslägret i Auschwitz befriades 1945, alltså i år för 80 år sedan.
Bertils morfar kom till Sverige från Tyskland tillsammans med 7 syskon. Ett syskon blev kvar i Tyskland, men kom hit senare. Bertils föräldrar gifte sig 1937 och flyttade till Rotterdam. I deras identifikationshandlingar och vigselbevis lades namnen ”Israel” resp. ”Sara” till efter de rätta namnen, detta för att markera att de var av judisk börd. Bertils föräldrar flyttade till Stockholm, men fick inte stanna kvar där utan flyttade då tillbaka till Holland, där de levde mer eller mindre gömda på olika adresser. De blev fråntagna sina pass och var tvungna att alltid bära den gula judestjärnan. Judar kunde ansöka om nya pass, men då stämplade med ett rött ”J”. Så småningom kunde föräldrarna dock via omvägar ta sig till Stockholm och förenas med släktingar där.
På grund av att flertalet judar, som inte hamnade i koncentrationsläger flydde utomlands runt om i världen, har många nu också sin släkt runt om i världen, så även Bertil Oppenheimer, då en del av pappans släktingar utvandrade/flydde till Argentina.
Bertil reflekterade också lite över i vilken mån svenskarna kände till vad som försiggick under andra världskriget. Han menade att svenskarna nog delvis visste, men man förstod inte vidden av det och man visste inte hur man skulle eller vågade handskas med det.
I främst Europa försöker man på olika sätt se till att den fruktansvärda behandlingen av judar inte faller i glömska, i Sverige tex ”Forum för levande historia” och skriften ”Om detta må ni berätta…”. I flera länder, även i Sverige, placerar man ut minnesmärken för att hedra nazismens offer i form av sk ”snubbelstenar”. Varje sten är gjord i betong med en ovansida av mässing med en kortfattad inskrift av offrets namn mm som placeras på trottoaren utanför offrets sista boendeadress.
Bertil Oppenheimers berättelse gjorde oss påminda om demokratins betydelse och vikten av att vi alla respekterar allas lika värde. Berättelsen lämnade säkert ingen av åhörarna oberörd.
Ingrid Wallin