Maria Löfgren 2025 02 04
Maria Löfgren regisserade 2017 pjäsen “Häxorna – när drevet går” och kom genom det att intressera sig för de händelser och krafter som låg bakom att 71 personer – 65 kvinnor, 2 män och 4 pojkar halshöggs och brändes i den största dokumenterade massavrättningen i Sverige i fredstid. Den genomfördes med stöd av gällande lagstiftning i Torsåker utanför Härnösand.
Maria berättade om det fasansfulla som pågick endast (!?) tio generationer bakåt i tiden, då människor, mest kvinnor, på mycket vaga grunder och utan riktig rättegång dömdes till avrättning. Det kunde vara lejda barn eller ”kringströvare” som ofta under tortyr användes som angivare och där även präster deltog i anklagelser och beslut.
Det hade utbrutit en allmän häxhysteri i Sverige i mitten av 1600-talet. På begäran av landskapen utsåg Stockholm 1669 Trolldomskommissioner, vars uppgift var att utreda och ta kontroll över det ökande antalet processer om häxeri.
I Kungliga biblioteket i Stockholm finns flertalet protokoll från ”rättegångar” bevarade.
Där finns de utpekades namn tydligt angivna. Tillgängligt för släktforskning!
I slutet av 1400-talet utgavs boken Häxhammaren, en bok som skrevs av två dominikanska inkvisitorer och kom att ges ut i flera upplagor i storleksordning med Bibeln. Boken består av tre delar och är en instruktionsbok i hur man skulle behandla ”häxorna”. Första delen skall bevisa att häxor finns, andra delen beskriver hur häxeri bedrivs och tredje delen hur häxor kan upptäckas, ställas till svars och oskadliggöras. Där slås också fast att ett spritt rykte är tillräcklig grund för en anklagelse, och att ett alltför energiskt försvar bevisar att även försvararen är skyldig till häxeri. Författarna försäkrar, att åklagaren, såsom Guds företrädare, är skyddad från alla häxeriets makter.
I Härnösand har kyrkan gjort avbön och bett om ursäkt för dessa hemska företeelser som skedde i stiftet.
Ingrid Wallin