Bussresa den 29 augusti 2024
En nästan fullsatt buss med förväntansfulla seniorer, klev av på Storåberget på Hemsön, 145 m över havet, fick sig en kopp kaffe, möttes av två mycket engagerade och kunniga guider, som gav en underhållande historielektion och som sen leddes oss 40 m ner i underjorden till ”den lilla staden”, som byggdes under 1950-talet för att i ett ev krigstillstånd kunna hysa 300 man i 3 månader. Hela denna anläggning var topphemlig fram till 1998, då den avhemligades och öppnades för att bland annat vi intresserade seniorer skulle kunna få ta det av den avancerade tekniska utrustning, sjukhus, storkök, telekommunikation, verkstäder och stridsledning mm som anlagts för att i händelse av krig, kunna vara en del av Sveriges försvar.
Fram till mitten av 1800-talet räknade centrala Sverige inte så mycket med Norrland, så inte förrän 1914 fick Norrland sitt första regemente, som placerades i Härnösand. Länge var området kring Hemsö fästning ett militärt skyddsområde, men betecknas numera som ett officiellt skyddsområde, vilket innebär att anläggningen under en guides ledning får visas i befintligt och intakt skick. Försvaret har investerat i både bergvärme och solceller för att hålla anläggningen fuktfri och med god temperatur, 18 grader.
Kikki och Christer Sefbom driver sedan 15 år Hemsö fästning. Under sommaren är det över 30 personer som arbetar med visningsverksamheten och i restaurangen. Att man månat om att bevara anläggningen i dess skick från kalla krigets dagar var tydligt eller till och med övertydligt ibland. Som i marketenteriets kiosk där man sökt efter tidstypiska godisförpackningar och tidskrifter med ganska lättklädda damer.
Utöver den underjordiska ”staden” innefattar området kanoner, luftvärnspjäser, avancerad radarutrustning och utställning av fordon och maskiner av olika slag som tidigare användes militärt, allt i en inramat av en fantastisk milsvid utsikt över kustområdet.
Besöket avslutades på Hemsö fästnings högt belägna restaurang, där vi förplägades med både andlig och lekamlig spis.
Ingrid Wallin